ESKIMÅER
Vilka är dessa människor som lever i det kalla norr? De kallas
för eskimåer eller inuiter och
lever på en av de mest ogästvänliga platserna på
jorden. Havet är isbelagt och större delen
av året ligger den djupa vita snön över ett kyligt
landskap.
Eskimåernas förfäder tog sig till polartrakterna genom
att vandra över en landtunga från
Asien. I dag finns det ungefär 100 000 eskimåer i de arktiska
delarna av Sibirien, Alaska , Kanada och Grönland. Eskimåerna
kan delas in i två stora språkgrupper : yupik , de lever i
Sibirien och västra Alaska. Inupiaq , lever i östra Alaska och
Kanada och på Grönland. Dessa människor hade nästan
ingen inflytelse från oss människor i söder före upptäcktsresandena
kom på 1500-talet.
Vikingen Erik den Röde var troligen den förste som kom i
kontakt med eskimåerna då han grundade en koloni på Grönland
983.Efter det så kom det allt flera människor från söder
för att utforska det fantasi uppväckande landet i norr.
Eskimåerna lever fortfarande mycket så som deras förfäder
gjorde i forntida dagar , de jaga säl och val med hemagjorda harpuner
och vapen , för att kunna färdas fram på snön på
lättaste sätt använder de sig av drag hundar som är
mycket mera pålitliga än stora klumpiga maskiner, hundarna kan
i förväg varna när isen är för tunn eller om ett
rovdjur är i antågande. Men dagens eskimåer har allt mera
blivit moderniserade
i takt med att hela den södra världen bereder ut sig. Många
eskimåer använder sig av gevär i dag istället för
de traditionella vapen som deras förfäder brukade använda
sig av. Eskimåerna kan inte som vi odla sin mark , för det är
landet för fruset till att göra. Istället lever de till
större delen av att jaga djur. De jagar framförallt säl
, isbjörn och valross. Några jagar också landdjur som
ren och myskoxe. Fisk finns det väldigt mycket av där uppe i
norr men det är ett jobbigt och krävande arbete att få
tag i fisken , för större delen av året är vattnen
fruset och man måste använda tekniken pimpelfiske som är
väldigt tidskrävande. Nu för tiden kan man handla sin mat
i någon affär som finns i städerna , men maten är
ofta dyr för den måste flygas dit från länderna i
söder. Många köper därför sitt kött från
sina grannar detta kallas "landsortsmat".
Thule - folket anses vara eskimåernas förfäder. Deras
namn kommer av den del av nordvästra Grönland som kallas Thule.
Där fann man de första lämningarna av detta folk. Troligtvis
invandrade Thule - folket från norra alaska omkring år 1000.
De koloniserade snabbt det arktiska Kanada , vilket på den tiden
hade ett mycket varmare klimat. Men omkring år1200 så vände
klimatet och det blev kallare. Man tror att många av Thule folket
dog då och att ett fåtal överlevde genom att de fick ändra
sina vanor till att klara av kylan.
Eskimåerna har under flera århundraden levt i kalla
trakter och har utvecklat ett oerhört bra sätt att hålla
sig varma på. Deras kläder är gjorda av den päls av
de djur de fångar som föda. Många tidiga polar expeditioner
har åkt norr ut för att införskaffa sig dessa plagg för
att sedan åka rakt söder ut för att utforska Antarktisk
, så eftertraktade och varma är deras kläder.
Av sälskin görs bla eskimåernas stövlar som kallas
kamik . I Inuhuit - eskimåernas jakt trakter finns det gott om isbjörn
så de klär sig ofta i isbjörns skinn. Byxor av isbjörns
skinn kallas för nanuk och de är ett av de mest värme isolerade
materialen som finns.
De använder sig också av ren skin. En ren skins parkas kallas
för qulittaq
Nu för tiden så kan man inhandla vanliga kläder
,sådana som vi i söder använder, i affärerna i byarna.
De flesta använder dessa kläder som är mycket enklare att
hålla rena och underhålla än skin. Det är bara byarnas
äldsta som går i skin på ett vardagligt plan. Men när
eskimåerna ska ut på jakt så tar de fram skinnen , för
inget värmer bättre än det.
Eskimåernas hundar har också fått utveckla sig
så att de ska klara av kylan. De har en tät och tjock päls
som håller kylan ute. De klara sig upp till emot - 50 C om de måste.
Dessa polarhundar är högt värderade , för en eskimå
utan ett bra slädhunds team kommer inte långt i denna ogästvänliga
del av världen. Hundarna måste vara starka och uthålliga
och vilja arbeta hårt. De hundar som är mest lämpade för
dessa trakter är Siberian husky , Samojed och Alaskan malamute ,sen
förekommer det en stor blandning mellan dessa raser som också
klarar kylan.
(Detta är mina två siberian huskys , som är en
av de många hundraser som används av eskimåerna)
Eskimåernas ord för hus är iglu. Det vi syd människor
kallar igloo är en igluiaq dvs ett snöhus. Eskimåerna i
forna dagar bodde inte ofta i dessa snöhus utan de bodde i torvhus
som var lättare att hålla varma. De levde i spridda kolonier
som flyttade dit där jakt lyckan var som bäst. Nu för
tiden bor de i vanliga hus i olika städer , detta är inte så
gynsamt för deras sätt att leva på , de får allt
längre sträckor att färdas för att få mat och
kläder. Men regeringen tycker det är lättare att administrera
i dessa samhällen , så nu har det blivit som de vill.
Dagens hus är gjorda av virke som skeppats söderifrån.
De har separata sovrum vilket är väldigt ovanligt för en
eskimå familj. Husen står på stolpar för att isolera
dem från permafrosten. Husen är oftast ganska stora ( i mått
av en eskimå sett) och svåra att hålla varma.
Förr bodde eskimåerna i t ex torvhus som varierade mycket
i utseende beroende på vart de bodde och vilket material som fans
till hands. I Alaska fanns det stor tillgång på virke och valben
och detta material användes som stomme för huset medan
i andra trakter hade man bara torv och sten. Hyddorna bestod ofta av en
lång väg av sten eller torv. Ingången var en nedsänkt
tunnel ,detta för att hålla hyddan varmare. Torvhyddor var enkla
och billiga att bygga och de fyllde sin mening bra, att ge skydd och värme.
Eskimåerna har ett eget språk. Det består tecken som
är mycket lika varandra. Om man t ex svänger på ett tecken
så kan det få en helt annan betydelse. Deras språk kallas
för inuktitui . ( se bild nedan)
Här är några vanliga ord på inuktitut.
Dagens eskimåer har insett att språket har är en viktig
del av kulturen och de jobbar hårt med att alla eskimå barn
ska få tillgång till att lära sig både deras kulturella
språk och engelska.
Det finns dock inte mycket nerskrivet av eskimåernas traditioner
och berättelser för dessa förs vidare via en muntlig tradition.
En grönlänsk myt:
"Sedna är havsdjurens moder. En gång var hon en människoflicka
, men nu är hon en gudinna som lever på havets botten.
Så här gick det till.
Sedna ville gifta sig. Hon avspisade alla unga män i byn. Men
så blev hon kär i en hund och gifte sig med honom. Det här
kommer att bringa olycka, sa de avspisade unga männen. De tog henne
med till sjös i en båt och knuffade henne överbord. Sedana
klängde sig fast vid båtens sida, men de hög av hennes
fingrar. När fingrarna föll ner i havet förvandlades de
till de första sälarna och andra havsdjur. Sedena sjönk
till havets botten, där hon blev härskarinna över allt som
lever. På grund av sitt grymma öde blir Sedana lätt arg.
När någon förargar henne stänger hon in alla djuren,
så att människorna inte kan fiska och jaga. Då måste
en modig schaman , en präst som kan tala med andarna, göra en
farlig färd ner i havet för att bidka henne. Han måste
ta sig förbi de hemska väktarna i Sednas hus, tills han kommer
fram till Sedna själv. Nu är det så att människornas
synder faller ner i havet och samlas i Sednas hår. Eftersom hon inte
har några fingrar så kan hon inte göra något åt
det. Så schamanen måste reda ut Sednas hår och plocka
bort smutsen , och sedan får han fläta det i två tjocka
flätor. Av tacksamhet släpper Sedna ut djuren, och människorna
får äta igen"
Enligt eskimåernas tro så delas den avlidnes själ i
två bitar. Den personliga delen färdas till en plats där
det alltid är varmt och det finns många djur att jaga. Den andra
delen den som hör till personens namn stannar kvar på jorden
tills en nyfödd fått samma namn, och därigenom den dödes
alla färdigheter och personligheter.
Nu för tiden är de flesta eskimåer kristna men det
finns vissa äldre eskimåer som fortfarande håller på
den gamla tron.
Enligt den gamla tron så skulle en död människa begravas
genom att man svepte in dem i en "skinnpåse" och sen skulle man placera
den döde under stora stenar med den dödes ägodelar och hans/hennes
ansiktet skulle riktas mot soluppgången.
I eskimåernas tro fanns det Tabu dvs förbud. Dessa Tabun
måste man respektera och leva efter annars skulle gudarna/gudinnorna
bli vreda och straffa eskimåerna. Ett av Tabuerna var att när
en eskimå hade dödat ett djur så måste de
offrade gåvor till det dödade djuret så att
de kunde få jaga djuren igen i framtiden. En annan Tabu är när
en människa dog i en igloo så var man tvungen till att göra
ett hål i väggen för att ta ut den döde , denne fick
alltså inte tas ut genom den ordinarie dörren. Att bryta mot
dessa Tabun skulle medföra misslyckad jakt för familjen.
Eskimåerna är ett beundransvärt folk som trotsar vädrets
makter i det kalla norr. Ett folk med en tradition och kultur som är
både fängslande och fascinerande.
AV: Maria .M. Erlandsson
Källor :
Vad vet man om Eskimåerna? av Bryan & Cherry Alexander
All världens myter i text och bild. av Nilesh Mistry
Inuit. av Pentti Kronqvist
Nya tider på Grönland. Eja Nilsson
Tidigare erfarenheter av liknande uppgifter